2007

När jag sitter och läser lite i min gamla blogg verkar det som att 2007 efter att lilla A föddes var något kaotiskt. Här är ett par inlägg med händelser jag glömt (eller snarare förträngt)

"TVÅ SÄTT ATT GLÖMMA PLÅNBOK (från min gamla blogg 27 juli 2007)

ALTERNATIV 1

Gå ut till flygplanet som ska ta dig till Cypern. Krångla med bärsele, bebis och barnvagn. Fäll ihop barnvagnen. Ställ ifrån dig handväskan, innehållandes plånbok och hela ressällskapets pass, på marken utanför flygplanet. Gå in i planet.

Lösning på problemet: Skicka ut din lillebror i panik att hämta handväskan utanför planet precis innan ni ska taxa ut på runway.


ALTERNATIV 2

Gå ut från lunchrestaurangen till bilen med barnvagn. Lasta in bebis i bilbarnstolen. Lämna vagnen med skötväska innehållandes plånbok och mobiltelefon (och tursamt nog ingen bebis) på trottoaren. Kör därifrån.

Lösning på problemet: Kör tillbaka i 110 km/h (när du kommit 10 minuter därifrån) och lasta in vagnen när nyfikna åskådare tror att du, helt svettig, är på barnvagnsstöldturné.

Lärdom? Stressa mindre? Nej, inte så troligt."

Här är ytterligare ett exempel på en fruktansvärt förvirrad människa:

"HOPPSAN, DET VAR LÄNGE SEDAN..... (från min gamla blogg 28 september 2007)

Ja, fy vad jag har varit dålig på att skriva i bloggen senaste tiden! Men så har också ett och annat hänt sedan sist. Men då är ju allt som vanligt då, är det nog många som säger... Vad har hänt sedan sist då? Med flyttkartongerna i stort sett inget alls, de har bytt rum och plats ett par gånger. Istället för att packa upp dem har vi sorterat och organiserat om dem ett otal gånger. Som tur är kan jag skylla på att jag faktiskt har varit sjukskriven (det ni!). OK jag är det inte längre så att nu borde jag inte ha lika mycket att skylla på, men ni som känner mig vet att jag alltid kan hitta ursäkter för det mesta.

Då ska jag ta er tillbaka i tiden några veckor. Tänk er ett hem i kaos med flyttkartonger överallt, skolstart, liten bebis, flyttstädning på gamla stället och födelsedagskalas (Unga damens första riktiga kalas - ja, hon fyller ju år på sommarlovet så att det är inte så lätt...). Då har ni bilden klar för er, det är bara en detalj som saknas, huvudpersonen (läs jag) får ett fruktansvärt (och då menar jag fruktansvärt) gallstensanfall. Jag visste inte ens att jag hade gallsten. Så att mitt i allt detta får jag åka in och ut på sjukhus en hel helg! Jag hade i och för sig inte behövt åka fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet utan fått stanna där om jag ville. Men jag förklarade för doktorn hur viktigt det här kalaset var och att jag absolut behövde åka hem ett tag på eftermiddagen. För att inte tala om att jag natten innan behövde sova hemma för att få sova (visst, med en liten bebis hemma....).

Det visade sig i alla fall att jag behvövde operera bort gallblåsan och en remiss skrevs. Trots att jag skulle få förtur för operation så skulle det dröja läääänge (veckor och månader) innan jag kunde få en tid. Och här fick jag då användning för något jag aldrig trodde att jag skulle behöva i Sverige - privat sjukvårdsförsäkring! Fyra dagar efter första kontakt med det privata sjukhuset opererades jag! Tänk vilken tur att jag inte behövde vänta på operation, nu kan jag ju äta jättemycket fet mat! Mums! Nja, så illa är det inte, men jag är glad att det är gjort ! Det var planerat och Mannen var inte i Afrika, så att jag slapp att leta efter barnvakter i panik, som jag ju fick göra när jag fick blindtarmsinflammation två dagar innan julafton! Men det är en annan historia."

Nu blir det fruktansvärt mycket text i ett inlägg, men om någon orkar läsa längre som kommer ett inlägg till:

"ELMÄTARE OCH INBROTTSLARM (10 oktober 2007)

Idag har det återigen varit en sådan dag där jag ligger steget efter från början och framstår som allmänt förvirrad. Det började med den vanliga "få iväg barnen till skolan-stressen". Efter det var det dags att innan babysimmet åka till en fotograf för att ta foton till körkortet (det som borde varit förnyat för flera månader sedan....) Så att jag sprang runt som en yr höna och packade handdukar och badkläder samtidigt som jag sminkade mig och fixade håret efter bästa förmåga - man ska ju leva med det där körkortet i 10 år!! Vi tog oss iväg och jag blev fotograferad, men när jag skulle betala blev jag upplyst om att man inte kan betala med kort där. Då blev det genast bråttom igen, men vi hittade en bankomat ganska snabbt och ordnade med betalningen! På väg hem från babysimmet börjar jag fundera över hur länge bensinmätaren har haft "low fuel" tänt......Jag tror att man har 5 liter kvar när den tänds och det betyder ca 5 mil med min bil. Jag vågade inte chansa utan stannade och tankade.
 Nu började det bli ont om tidför att hämta Dottern från skolan, hon blev glömd förra veckan och det kan jag ju inte upprepa. Så att vi körde snabbt förbi skolan, hämtade upp henne och skyndade oss hem. Då kanske jag skulle hinna äta lite innan vi körde iväg igen för att ta våra vaccinationer som jag så duktigt bokat tid för.

Väl hemma på uppfarten möts jag av något som jag senare förstod var en elektriker. Han såg inte så glad ut och jag frågade om jag kunde hjälpa honom med något. Han förklarade att han var där för att byta elmätare och jag hade, minsann, fått information redan förra veckan att de skulle komma någon gång idag och han hade, minsann, varit här flera gånger redan tidigare under dagen!! Jaha ojdå och förlåt så mycket, sa jag, kom in och byt den nu då. Då frågar han mig var jag har elmätaren. Ha ha vilken fråga.....ööööh borde jag veta det? Ja, det borde jag. Men nu gör jag inte det, för att jag har liksom glömt att fundera över den lilla detaljen som var mätaren sitter. Så att jag rusade runt i hela huset och letade och till slut (efter att ha fått höra att bergvärmepumpen inte är en elmätare) hittar jag den i garaget. Till garaget kom elektrikern genom att kliva över enormt stora tvätthögar, men han verkade inte ha några problem med det, det var nog mer jag som hade det. Jag lämnade honom att arbeta där och han slog av och på strömmen och just som han slog på strömmen hände något med vårat inbrottslarm så att det började tjuta. Jag hade aldrig hört det innan, men det var liksom ingen tvekan om vad det var och ljudvolymen var det inget fel på. Det enda felet var att jag inte har en aning om var det sitter (nej inte det heller) eller för den delen hur man slår av det. När jag rusade runt som en galning med larmet tjutande och förökte hitta på ett sätt att stänga av det, kom elektrikern ut från garaget och jag kunde läsa hans tankar. Han verkade förstå till fullo varför min man håller sig borta och jobbar i Afrika och han tackade sin lyckliga stjärna att hans fru inte är som jag!

Nåväl, jag har missat vaccinationstiden men lärt mig lite om både inbrottslarm och elmätare, så att det får väl summeras som en bra dag ändå!"